Det beror onekligen på hur man ser på saken. Jag tror att man måste göra både och, helt enkelt därför att verken är en del av vår tid. Om det vi talar om är kulturklimatet i en tid, inklusive dess framtidstro och förhärskande föreställningar om historien, kan man inte gärna bortse ifrån kulturella uttryck som böcker och film.

Eller missförstår jag dig?

Måske er det bare her i Aftenlandets skumringstid, at vi føler, dystopierne bedre taler til os end utopierne? Utopien kan virke barnagtig eller naiv (satirisk, når man anstrenger sig for at tage den alvorligt), hvorimod en velformuleret dystopi virker skarpsindig, når den tager fat i nutidige tendenser og fremskriver dem in absurdum. Terminator — teknologien tager magten fra mennesket; RoboCop — korporationer tager magten fra menneset og mest absurd af klimakatastrofefilmen “The Day After Tomorrow”.

Resignationen er vel snarere opgivningen af forsøget på modstand? Der er dog også et andet klart sammenfald: Kaptajnen, der bliver ved roret og går ned med sit skib. Han har accepteret sin skæbne, men gør intet forsøg på at overleve for at bevare sin ære.

Jeg tror egentligt, lærdommen må være ikke at tage udgangspunkt i hverken utopien eller dystopien, men i, som jeg mener det må hedde, “κεῖνος τoπός” — dette sted. Tryller man sig et ideal eller skræmmebillede frem, er der stort set ingen handling, der ikke kan retfærdiggøres og er måske uopnåeligt i andet end den mest idéforladte pragmatisme.

Jag tror att du kan ha rätt när det gäller konservatismen och dystopierna. Men dystopierna har varit vanliga även för andra ideologier på sistone. Man behöver bara nämna namn som 1984, Kalocain, Brave New World, eller för den delen nyare produktioner som Terminator eller The Matrix för att få en föreställning om att de idag har större genomslag än utopierna. Också politiken tycks dystopidriven: förut var det atomvinter, nu är det klimathotet (oavsett vad man anser om dettas vetenskapliga trovärdighet). Frågan är vad detta har att säga om vår tid. Det tål att tänka på.

Jag kan instämma i att den rimliga reaktionen mot hot är att fortsätta kämpa. Å andra sidan måste man också veta vad man kämpar mot och hur. Ditt exempel med Asbjörn påminner mig om en parallell jag läste hos Spengler. Hans ideal exemplifieras av de romerska legionärer som förblev vid sina poster vid Hadrianus mur medan imperiet föll samman bakom mig. Liknelsen är sugestiv, men den gör det också svårt att skilja mellan kamp och resignation.

Her halter mine dansk/latin kundskaber, ved ærlig talt ikke hvordan *pronominer staves.

Sure enjoyed seeing your father again. (Miss Bina and hugs) In short I feel I owe a bit of gratitude to your pop for my tenure at WSU. Your father is truly a renaissance man and owe I him many things. I would like to have you both do the Ranch fishing trip some time (if uncle Scott will have us) should be fun what a wild place.

I am thoroughly impressed with the web site.
You’da man!
Fred

Fred
P.S. Your grandmother rocks at 90!